Videogenerationen (Svenska)

[Ka-mi-ka-ze!]

Videogenerationen (Svenska)

 

Det fanns en tid när jag var liten. Då våldsamma filmer, tillika våldsamma spel var reserverade för dem över 15 år. Ja, ibland räckte det inte ens med att vara 15 år. Man skulle vara 18.

Nu, nu påstår jag inte att jag var med som vuxen. För det var jag inte. Nej, jag kan inte ha varit mer än 5-6 år, och hade just tagit mina första stapplande steg som TV-spelare. Ni vet säkert själva hur det var. Man spelade allt man kom över, och Super Mario bros var bland det roligaste som fanns. Jävligt synd bara att jag aldrig kom längre än till den där banan med de flygande firrarna, dock.

Under denna tiden respekterade folk fortfarande åldersgränser. Visst, okej. Under NES och senare SNES-eran var det väl ingen relativt verklighetstrogen grafik man bjöds på i dåtidens våldsamma actionlir.

 

Men ändå.

 

Relativt harmlösa spel som Mortal Kombat (som dagens ungar skrattar åt idag) orsakade folkstorm, och gjorde barnen som spelade spelen till mördare. Hell, jag kommer ihåg hur det var för mig själv. Jag fick som nybliven SNES-ägare, 8 år gammal, inte ens spela en Street Fighter II-kassett, som jag glad och lycklig fått låna av kompisen. Visserligen blev det en hel del spelande ändå hemma hos kompisen när han var ensam hemma, men det var trots allt förbjudet. Egentligen.

 

Idag är det inte riktigt likadant längre.

De spelen jag och mina vänner tyckte var jättehemska, och som vi oftast inte ens fick spela, skrattar nutidens ungar åt idag.

 

Spelen flyttar ner i åldrarna, samtidigt som de blir våldsammare och mer realistiska för var dag som går.

 

Eller, jag rättar mig själv. Spelen har kanske inte blivit nämnvärt mycket våldsammare, däremot upplever åtminstone jag dem som mer våldsamma idag. I takt med den nya grafiken, och att spelen blir mer verklighetstrogna, är det också logiskt att våldet blir mer och mer påtagligt. Det har blivit mer grafiskt. Enklare att se.

Det är enklare att känna smärtan hos sin fiende idag, när man kan kolla honom rätt in i ögonen. Se hans ögon som ber om nåd, innan man sakta sakta, rör fingret mot avtryckaren och blåser hans huvud i tusen bitar. Sådana här scener hittar man i de flesta actionspel idag, utan undantag. Kroppsdelar far och flyger, allt snyggare, vackrare och mer verklighetstroget än någonsin tidigare. Det känns som att man verkligen är där. Det är en härlig känsla.

 

Men samtidigt tycker jag att det är skrämmande.

 

För som jag tidigare sade, spelen har gått ner i åldrarna. Åldersgränserna är inte längre något som man bryr sig om, i bästa fall ses de som obetydliga riktlinjer.

 

För det är inte våldet i sig jag klankar ned på.

 

Jag kan lika väl som någon annan njuta av en sekvens som den tidigare beskriven, i valfritt FPS-spel. Det är väl underhållning det med, helt enkelt. Men tanken på att små barn, inte äldre än 6-7 år idag kan spela samma spel gör mig lite illa till mods. Visst, kalla mig löjlig om du vill. Men visst fan måste ett sådant våldsamt spel påverka en unge som knappt lärt sig att skilja mellan rätt eller fel ännu? Dessutom är väl det värsta att föräldrarna inte verkar bry sig lika mycket som de gjorde tidigare heller. Inte ens tidningarna som bara älskade att skriva långa artiklar om spel som Doom, Mortal Kombat och så vidare orkar med att bry sig.

 

Vad är det som har hänt? Har vi gått och blivit så vana vid detta våldet att vi inte längre reflekterar över vad det är vi själva gör, eller än värre, vad våra lillebröder/egna barn gör? Jag tycker faktiskt att det är dags att man börjar ta de våldsamma spelen på mer allvar igen. Och införa åldersbegränsningar som faktiskt gäller. Som gör det olagligt att sälja våldsamma spel till minderåriga.

Men missförstå mig rätt, jag vill inte ha en spelcensur liknande den i Tyskland. Men jag anser ändå att våldsamma spel skall göras så svåråtkomliga som möjligt för de yngre, tills de har åldern inne.

 

Något har sannerligen förändrats. Det har jag så väl upplevt själv. Idag spelar småungarna Soldier of Fortune II, och föräldrarna bryr sig inte. Det är ju bara ett "dataspel".

Själv smygspelade jag Street Fighter II hos min bäste vän så fort ingen såg.

 

SLUT

 

Jag hoppas att ni förstår vad jag skriver. Svenska och norska är ju ändå två ganska lika språk, så det borde inte vara alltför svårt. Jag hoppas att denna krönikan skapar lite debatt!

[The Avatar]

Eg ser poenget ditt Ka-mi-ka-ze!, men eg trur at mykje av dette hysteriet rundt vold i spel er ganske overdrevent. Greit nok at aldersgrensene for voldelige og grafiske spel har blitt lavare men so er barn i dag meir vande med vold på film og i spel. Eg trur at barn i dag er mykje flinkare til å skillje mellom virkelegheit og spel verdenen.

 

Aldersgrensene i seg sjølv kunne godt ha våre høgare på ein del av speltittelane, slik som f.eks GTA3, ikkje det at det spelet treng ei 18 års grense men, ei grense på 11-15 år som blir opprettholdt hadde våre greit. Eg trur ikkje at dei yngste spelerane forstår poenget med spel som GTA3. Heile poenget er jo at spelet ikkje går ut på å å meie ned fotgjenarar og sparke gamle damer som ligge nede etter eit slag med eit balltre.

 

Eg ser at det er stor forskjell mellom f.eks filmar (som er lettast og ta føre seg når det gjelder aldersgrenser) som får aldersgrense 18 år. Filmsensuren skil ikkje mellom vold og grov vold i særleg grad. Kanskje det skulle våre ei grense på 18 år på ein del filmar som er absolutt og ikkje berre anbefalt.

[Aasgaard]

Hei, hyggelig å se litt svensk her også. Etter at jeg flyttet på hybel har jeg mistet de svenske TV-kanlene, så nå blir jeg like glad hver gang jeg får sjansen til å se/lese litt från broderlandet.

 

Enig i det du skriver, veldig mange tar alt for enkelt på slikt. Lener seg tilbake og bruker argumentet "alle andre får jo lov". Jeg ser ingen grunn til at barn skal være mer vant med vold nå enn det jeg var når jeg vokste opp. Det var krig og elendighet da også, og neppe mindre enn i dag. At barn ser slikt på film er jo et annet problem, ikke et argument for at de skal få gjøre det i spill også! Jeg er helt klart for klare og strenge aldersgrenser, men sensur har jeg fint lite til overs for.

[Villmink]

Det er vel i bunn og grunn foreldrenes ansvar å kontrollere hva barna dere gjør. Om de tillater voldelige spill er det også deres ansvar å påse at barnet deres har tilstrekkelig evne til å skille virkelighet fra spill og film.

 

Om man ikke er gammel nok til å kjøpe et spill mener jeg butikken skal nekte å selge dette, men alt utover dette er foreldrenes ansvar.

 

Nå tror jeg ikke folk blir mer påvirket av spill enn de gjør av f.eks. filmer, sangtekster, og bøker.

 

Hvor mange er det egentlig som lar seg inspirere av spill til å begå kriminelle handlinger? Det er ikke mange, og de som gjør det er nok så skrudd i hodet at de ville sklidd ut uansett hvor de hadde hentet inspirasjon.

[Ka-mi-ka-ze!]

The Avatar:

Sant. Visst har människor och även barn i allmänhet blivit mer vana vid våld på senare år. Det är ju våld i nästan allt som visas på TV, och likaså TV-spelen. Lite av problemet tror jag att föräldrarna står för, som inte längre bryr sig lika mycket om vad deras barn gör på fritiden, oavsett om det gäller filmer eller spel.

 

Min krönika handlade om TV-spel därför att det är mitt största intresse, och det är främst speljournalistik jag sysslar med att skriva om i Sverige. Men egentligen gäller denna krönikan lika mycket våldsamma filmer som spel.

 

Jag tror helt enkelt att minderåriga som spelar våldsamma TV och PC-spel till exempel Soldier of Fortune eller GTA påverkas negativt av det. När man knappt ännu lärt sig att skilja mellan rätt och fel är det enkelt att få en skev verklighetsuppfattning av att spela sådana här spel.

 

Klart är i alla fall att jag inte kommer låta mina barn spela spel av den här typen förrän de är tillräckligt gamla, eller åtminstone mogna för att förstå att det bara är ett spel.

[Ka-mi-ka-ze!]

Aasgaard:

Haha! Detta verkar vara ett trevligt ställe, så jag lär besöka detta forumet lite oftare. Du kommer förhoppnignsvis läsa mer av mig. ^_^

 

Villmink:

Ja, om föräldrarna verligen tog ansvar för vad barnen såg på TV och spelade, så skulle jag inte behöva skriva en sådan här krönika. Men det är klart, om man är tillräckligt mogen men ändå minderårig tycker jag att man bör få spela våldsamma spel i alla fall. Det är isåfall upp till föräldrarna att bestämma om barnet är tillräckligt moget eller inte.

Åldersgränser är bra, ingen tvekan om det. Men man får samtidigt inte generalisera alldeles för mycket heller. För det finns många minderåriga 14-åringar som faktiskt är tillräckligt kloka för att kunna spela ett spel från 15 år eller över.