Er jeg dumme?

[Hannereetta]

Jeg vill ta opp ett emne her som gjør meg forvirret. Jeg vill se om det er jeg som er dumme eller min sambo.

 

Jeg ska gi ett eksempel:

 

Denne kveld snakkede ham med sin kusine på mobilen, men ham snakkede med veldig høy rist. Jeg sa till ham om det, og etter samtale sa ham att det var svert for hams kusine att høre. Jeg forstod, ingen problem. Men sen....startede ham att snakke om att jeg snakket med høy rist på sa mange steder, alt mulig om noe gammelt. Tinget er att vi har startet på nytt, jeg i alle fall. Men verje gang jeg kommer med kritikk, da ska ham ta opp noe gammelt. Jeg forsøker få ham att forstå att jag tenker på det som er nu, ikke da. Og da ska vi konsentrere oss på de gamle problemene enslig ham. Jeg forsøker att ta hams kritikk ner ham kommer med noe som dagens problem, men ner jeg kommer med det sa ska vi konsentrere oss på noe gammelt.

Jeg forsøker bli betre som person, og ta problemene som er her og nu. Men verje gang ska ham forstå meg på ett galet vis. Og sen er det jeg som er problemet, på grund av noe gammelt.

 

Er det jeg som er dumme? Er det jeg som er dumme for att jeg forsøker på noe bra? Ska jeg ikke sei noe? Ska jeg lata ham bare vare og ikke sei noe om jeg tykker noe er feil? Jag forstår ikke. Kjenner meg sa dumme. Kjenner meg sa dumme for att jeg forsøker endre på vårt liv till betre.

 

Sa fort jeg kommer med lite kritikk...da bryter helvetet loss. Og jeg kjenner meg bare dumme.

 

Borde jeg bare vare tyst? Og ner ham kommer med kritikk...bare vare enig med ham?

 

Helt ærlighet.... ER JEG DUMME????

[majiiis]

Jeg vill ta opp ett emne her som gjør meg forvirret. Jeg vill se om det er jeg som er dumme eller min sambo.

 

Jeg ska gi ett eksempel:

 

Denne kveld snakkede ham med sin kusine på mobilen, men ham snakkede med veldig høy rist. Jeg sa till ham om det, og etter samtale sa ham att det var svert for hams kusine att høre. Jeg forstod, ingen problem. Men sen....startede ham att snakke om att jeg snakket med høy rist på sa mange steder, alt mulig om noe gammelt. Tinget er att vi har startet på nytt, jeg i alle fall. Men verje gang jeg kommer med kritikk, da ska ham ta opp noe gammelt. Jeg forsøker få ham att forstå att jag tenker på det som er nu, ikke da. Og da ska vi konsentrere oss på de gamle problemene enslig ham. Jeg forsøker att ta hams kritikk ner ham kommer med noe som dagens problem, men ner jeg kommer med det sa ska vi konsentrere oss på noe gammelt.

Jeg forsøker bli betre som person, og ta problemene som er her og nu. Men verje gang ska ham forstå meg på ett galet vis. Og sen er det jeg som er problemet, på grund av noe gammelt.

 

Er det jeg som er dumme? Er det jeg som er dumme for att jeg forsøker på noe bra? Ska jeg ikke sei noe? Ska jeg lata ham bare vare og ikke sei noe om jeg tykker noe er feil? Jag forstår ikke. Kjenner meg sa dumme. Kjenner meg sa dumme for att jeg forsøker endre på vårt liv till betre.

 

Sa fort jeg kommer med lite kritikk...da bryter helvetet loss. Og jeg kjenner meg bare dumme.

 

Borde jeg bare vare tyst? Og ner ham kommer med kritikk...bare vare enig med ham?

 

Helt ærlighet.... ER JEG DUMME????

 

Beklager, men jeg klarte ikke tyde helt hva som stod der :/ Tror det er lettere å forstå om du skriver rent svenskt (virket som om det er det du egentlig snakker)

[nO0_o]

Først av alt: Velkommen til forumet.

Og det andre? Du er ikke dum og du gjør ingenting jeg mener er feil.

[Hannereetta]

Jeg vill ta opp ett emne her som gjør meg forvirret. Jeg vill se om det er jeg som er dumme eller min sambo.

 

Jeg ska gi ett eksempel:

 

Denne kveld snakkede ham med sin kusine på mobilen, men ham snakkede med veldig høy rist. Jeg sa till ham om det, og etter samtale sa ham att det var svert for hams kusine att høre. Jeg forstod, ingen problem. Men sen....startede ham att snakke om att jeg snakket med høy rist på sa mange steder, alt mulig om noe gammelt. Tinget er att vi har startet på nytt, jeg i alle fall. Men verje gang jeg kommer med kritikk, da ska ham ta opp noe gammelt. Jeg forsøker få ham att forstå att jag tenker på det som er nu, ikke da. Og da ska vi konsentrere oss på de gamle problemene enslig ham. Jeg forsøker att ta hams kritikk ner ham kommer med noe som dagens problem, men ner jeg kommer med det sa ska vi konsentrere oss på noe gammelt.

Jeg forsøker bli betre som person, og ta problemene som er her og nu. Men verje gang ska ham forstå meg på ett galet vis. Og sen er det jeg som er problemet, på grund av noe gammelt.

 

Er det jeg som er dumme? Er det jeg som er dumme for att jeg forsøker på noe bra? Ska jeg ikke sei noe? Ska jeg lata ham bare vare og ikke sei noe om jeg tykker noe er feil? Jag forstår ikke. Kjenner meg sa dumme. Kjenner meg sa dumme for att jeg forsøker endre på vårt liv till betre.

 

Sa fort jeg kommer med lite kritikk...da bryter helvetet loss. Og jeg kjenner meg bare dumme.

 

Borde jeg bare vare tyst? Og ner ham kommer med kritikk...bare vare enig med ham?

 

Helt ærlighet.... ER JEG DUMME????

 

Beklager, men jeg klarte ikke tyde helt hva som stod der :/ Tror det er lettere å forstå om du skriver rent svenskt (virket som om det er det du egentlig snakker)

 

 

Haha... OK! Försökte mitt bästa :S

 

Jag kommer att ta upp ett ämne som gör mig förvirrad. Jag vill se om det är jag som är dum eller min sambo.

 

Jag skall ge ett exempel:

 

I kväll talade han med sin kusin i telefon, men han talade med en mycket hög röst. Jag berättade för honom om det, och efter samtalet berättade han för mig att det var svårt för hans kusin att höra honom. Jag förstod, inga problem. Men sen .... började han att tala om att jag pratade med en hög röst på så många platser för ett tag sedan, allt möjligt gammalt. Problemet är att vi har börjat om från början, jag i alla fall. Men jag försöker att ta kritik som det är här och nu, men när jag ger han kritik då ska han ta upp något gammalt. Jag försöker få honom att förstå att jag tänker på problemet som är nu, inte då. Men inte, utan problemet finns hos mig, för att jag var si och så innan.

Jag försöker vara bättre som person och ta de frågor som är här och nu. Men han skall alltid missförstå mig på en galet vis. Och sen är det jag som är problemet, på grund av något gammalt.

 

Är jag dum? Är jag dum för att jag försöker på något gott? Ska jag inte säga något alls? Ska jag låta honom göra som han vill fastän om jag tycker något är fel? Jag förstår inte. Känner mig så dum. Känner mig dum för att jag försöker ändra våra liv till det bättre.

 

Kommer jag med lite kritik ... då bryter helvetet loss. Och jag känner mig bara dum.

 

Borde jag bara hålla tyst? Och när han kommer med kritik ... bara hålla med honom?

 

Helt ärligt ....ÄR JAG DUM?

Endret 22. november 2010 av Hannereetta

[Hannereetta]

Først av alt: Velkommen til forumet.

Og det andre? Du er ikke dum og du gjør ingenting jeg mener er feil.

 

 

Jag undrar om du är den ende som tycker det....

[Locrin]

Først av alt: Velkommen til forumet.

Og det andre? Du er ikke dum og du gjør ingenting jeg mener er feil.

 

 

Jag undrar om du är den ende som tycker det....

 

Du virker ikke dum. Jeg mener at hvis man skal være i et forhold så må man tåle å snakke sammen. Det virker som om dere har et lite stykke å gå på det området.

[majiiis]

Jeg vill ta opp ett emne her som gjør meg forvirret. Jeg vill se om det er jeg som er dumme eller min sambo.

 

Jeg ska gi ett eksempel:

 

Denne kveld snakkede ham med sin kusine på mobilen, men ham snakkede med veldig høy rist. Jeg sa till ham om det, og etter samtale sa ham att det var svert for hams kusine att høre. Jeg forstod, ingen problem. Men sen....startede ham att snakke om att jeg snakket med høy rist på sa mange steder, alt mulig om noe gammelt. Tinget er att vi har startet på nytt, jeg i alle fall. Men verje gang jeg kommer med kritikk, da ska ham ta opp noe gammelt. Jeg forsøker få ham att forstå att jag tenker på det som er nu, ikke da. Og da ska vi konsentrere oss på de gamle problemene enslig ham. Jeg forsøker att ta hams kritikk ner ham kommer med noe som dagens problem, men ner jeg kommer med det sa ska vi konsentrere oss på noe gammelt.

Jeg forsøker bli betre som person, og ta problemene som er her og nu. Men verje gang ska ham forstå meg på ett galet vis. Og sen er det jeg som er problemet, på grund av noe gammelt.

 

Er det jeg som er dumme? Er det jeg som er dumme for att jeg forsøker på noe bra? Ska jeg ikke sei noe? Ska jeg lata ham bare vare og ikke sei noe om jeg tykker noe er feil? Jag forstår ikke. Kjenner meg sa dumme. Kjenner meg sa dumme for att jeg forsøker endre på vårt liv till betre.

 

Sa fort jeg kommer med lite kritikk...da bryter helvetet loss. Og jeg kjenner meg bare dumme.

 

Borde jeg bare vare tyst? Og ner ham kommer med kritikk...bare vare enig med ham?

 

Helt ærlighet.... ER JEG DUMME????

 

Beklager, men jeg klarte ikke tyde helt hva som stod der :/ Tror det er lettere å forstå om du skriver rent svenskt (virket som om det er det du egentlig snakker)

 

 

Haha... OK! Försökte mitt bästa :S

 

Jag kommer att ta upp ett ämne som gör mig förvirrad. Jag vill se om det är jag som är dum eller min sambo.

 

Jag skall ge ett exempel:

 

I kväll talade han med sin kusin i telefon, men han talade med en mycket hög röst. Jag berättade för honom om det, och efter samtalet berättade han för mig att det var svårt för hans kusin att höra honom. Jag förstod, inga problem. Men sen .... började han att tala om att jag pratade med en hög röst på så många platser för ett tag sedan, allt möjligt gammalt. Problemet är att vi har börjat om från början, jag i alla fall. Men jag försöker att ta kritik som det är här och nu, men när jag ger han kritik då ska han ta upp något gammalt. Jag försöker få honom att förstå att jag tänker på problemet som är nu, inte då. Men inte, utan problemet finns hos mig, för att jag var si och så innan.

Jag försöker vara bättre som person och ta de frågor som är här och nu. Men han skall alltid missförstå mig på en galet vis. Och sen är det jag som är problemet, på grund av något gammalt.

 

Är jag dum? Är jag dum för att jag försöker på något gott? Ska jag inte säga något alls? Ska jag låta honom göra som han vill fastän om jag tycker något är fel? Jag förstår inte. Känner mig så dum. Känner mig dum för att jag försöker ändra våra liv till det bättre.

 

Kommer jag med lite kritik ... då bryter helvetet loss. Och jag känner mig bara dum.

 

Borde jag bara hålla tyst? Och när han kommer med kritik ... bara hålla med honom?

 

Helt ärligt ....ÄR JAG DUM?

 

Mye bedre! :-)

 

Skjønner at du synes situasjonen er vanskelig. Jeg mener det er galt av han å dra opp gamle saker, når dere har bestemt dere for å begynne på nytt. På den måten kommer man aldri videre. Det virker som om dere må ta et oppgjør med hverandre, og bli ferdig med alt, for deretter å jobbe med kommunikasjonen. Fortelle hverandre hva den andre, og en selv, kan gjøre bedre.

 

For all del; ikke bare hold med han, og ikke vær stille! Du har lov til å si det du mener du også, og hvis forholdet skal fungere så må han forstå at fortid er fortid.

[Nie]

For meg virker ingen av dere dumme, men han virker litt, hva skal jeg si, touchy-feely. Overfølsom. Jeg kjenner meg igjen i ham, sånn delvis. Jeg håper og tror jeg ikke er SÅ ille, men prinsippmessig er det det samme. Jeg sliter litt psykisk for tiden, og det går ut over samboeren min. Det er ikke med vilje, men alt blir tolket i verste mening. Så det som slår meg er at det kanskje ikke er kritikken som er problemet til samboeren din, men at det er ett underliggende problem. Sliter han på jobben, at sjefen kanskje har uttrykt missnøye med ham der? Eller andre ting, utenfor forholdet, som gjør at når du kommer med litt konstruktiv kritikk, så blir det dråpen som får begeret til å flyte over?

[Bandidos-Pelle]

Hehe, jag forsökte fatta vad du skrev när du skrev på norska, men fattade ungefär 10 %. Mycke bättre när du skrev på svenska :]

 

Han är, som Nie säger över mig, lite översensitiv. När han får kritik så går han automatiskt till "anfall" på dom som ger han kritik. Vad säger han när du säger at "problemen" han tar upp (om hög röst etc.) inte längre är relevanta? Forsök förklara för han at du tycker det är orättvist att han ger dig kritik på nått som inte längre är ett problem.

 

Ursäkta min svenska, jag är inte svensk :]

[Flimzes]

Det var betydligt bättre på ren svenska, som andra redan sagt.

 

Det är klart att man ska lyssna på kritik, och det verkar som att han tog din kritik lite för personligt, och att du sedan gjort det samma tillbaka. När man säger i från om sånt så kan tonen fort misuppfattas, och saker verkar betydligt mer aggresivt än det är. Räkna till 10, lugna ner dig lite. Om han tyckte att du pratade lite högt tidigare, är det verkligen ett problem? Eller är det igentligen nåt annat som stör som är det riktiga problemet?