Nygift, deprimert og forholdet skranter.

[enator]

Hei dette kommer til og bli et langt innlegg så skal forsøke og markere det jeg synes er av betyding med -

 

vel starten;

 

Jeg er i et forhold som har vart siden desember 2006.

altså ok lengde så langt.

 

Vi har 2 barn 1 som hun har fra et tidligere forhold og 1 datter på snaue 1 år.

vi har etter lengre diskusjoner og elsklings meldinger gifta oss..

rettere sagt vi giftet oss den 6 April i år.

 

vi har hatt et meget turbulent forhold,

noe jeg vil påstå mye er av kommuniksjons feil, som da er lett og gjøre med tanke på at jeg er Nordmann og hun er Svensk.

 

Vi møttes i Irland og bodde der frem til juli 2008 ettersom jeg da fikk bedre jobb i her i sverige.

 

- vi mistet et stort nettverk etter at vi dro fra Irland med tanke på at hun da hadde bodd der i nesten 5 år og jeg hadde bodd der i 2.

 

etter at vi flyttet fra Irland har det blitt til at jeg har mer eller mindre mistet all kontakt med gamle venner og har vansker med å finne nye,

siden vi har 2 barn har jeg følt det på meg at etter jobb må jeg dra hjem å bruke tid på mine barn og frue,

så ble det som det ble: folk på nye jobben sluttet og invitere meg med på "events" og jeg satt mer og mer hjemme med barna og fruen.

 

Fruen vet også at jeg er ikke av den typen til å invitere folk hjem hipp som happ.

at det tar meg en stund til at jeg tillater folk å komme inn til min "private sfære"

det har vært et fåtall av mine "jobb" kompiser her men dessverre bor jeg såpass at det er vannskelig for dem og ta seg til meg og jeg har barna og tenke på så det blir jo ikke til at jeg drar ut så veldig ofte.

 

men: Madammen fikk seg en jobb etter mamma permisjon og det er en veldig uforutsigbar en så hun kan bli ringt inn på ledige dager og jobber veldig mange helger.

 

vel hun har blitt kompis med flere på jobben og de inviterer henne ut og hun svarer som regel med at hun skal spørre "gubben" først.

når hun da spør meg så får jeg følelsen av at hun kommer til og bli enten lei seg, sint eller gretten resten av dagen om jeg ikke sier "Ja".

 

så da sier jeg så klart det som er lettest: "Ja"

 

- hun sier veldig ofte at hun er lei av at jeg sitter hjemme og at jeg burde gå ut mer..

(som da er vannskelig siden hun ofte jobbner helger og de tidspunkter hun er ferdig med arbeidet er ikke de jeg kjenner interessert i og gå ut eller finne på noe)

 

- dette synes jeg toppet seg litt i dag ettersom hun skal ut etter jobb i dag (Kl21:30) (4 helgen på rad hun er ute med kompiser fra nye jobben)

på en bursdagsfest med en fra jobben.

og jeg tenkte: ja men da er det vel en liten privat fest da.

men i dag sa arrangøren til meg: vel om du får en barnevakt så er det hjertelig velkommen.

ettersom jeg var på vei hjem tenkte jeg ok?

og spurte henne når jeg så henne: " hvorfor kan ikke jeg følge med til Stefan egentlig?

hun svarte med: " det skal bare være folk fra jobben der"

jeg: " ok, bare undret siden Stefan spurte om jeg ville med i dag"

hun: stillhet ikke mer om det-

 

da tenker jeg som så: da har hun ikke engang spurt om gubben får være med.

da er hennes venner HENNES venner. og Gubben er ikke bra nok til og få følge med.

 

det er flere greier som også irriterer meg akkurat nå og gjør meg veldig deprimert.

men om jeg forsøker prate med henne om det ender det som regel i krangel (dette er ingen ny ting, så har det alltid vært med oss)

 

- hun har veldig mye fritid siden jobben hennes behøver henne mest på kvelden og barna er hos dagmamma. og vil heller være med nye venner enn og rydde etter seg. legger heller igjen jobben til meg.

 

- hun vil sjelden finne på aktiviteter med meg, det er jeg som må legge frem forslag.

 

- hun "zoomer" veldig lett ut når hun sitter med Facebook eller meldinger eller vil prate med noen i telefonen enn og prate med meg.

 

- hun blir veldig lett irritert på meg eller sint.

 

- hun påstår jeg gir en skyldfølelse for at hun har venner.

 

jeg har jo også mine svin på skogen:

 

- lett deprimert

 

- jobber mye

 

- er ofte trøtt

 

- kan bli lett irritert

 

- blir veldig stille når jeg er lei meg.

 

er det noen med lignende erfaringer eller har noen gode råd?

beklager for tungt innlegg.

[Gjest Gjest]

Hej,

 

Jag har i princip den samma situationen fast att jag bor i norge, och han e norsk, vi har ikke barn och ikke heller gifta.

 

Jag har mistat mye av mitt netverk och det inte e så lätt att hitta nya vänner.. så det sucks. Han har då en del vänner och gärna också veninner., vilket gör mig förbannad då han vill cokså spendera tid med de, och hans vänner gillar inte mig just på grund av att jag inte gillar det faktum att hans väninner är SÅ bra kompisar med honom. alltså crap. jag känner för övrigt igen mycket av det du beskriver, men ska inte gå in på mitt "problem" då det gör mig bara sint..

 

Jag ska inte döma ert förhållande men jag tycker att det har gått för fort för er med barn och giftemål på 3 år. hade vatir ok om ni har varit på hemmaplan, men det att flytta till ett annat land (hennes land) kan vara ett problem med det att hon har hennes familj där, vänner, nätverk . du har ingen där. om det blir ngt st

större problem er emellan så har hon flera hon kan gå till. du är liksom instängt där ni bor. Jag vill inte vara hård men det är det jag också har upplevt nu, så säger utifrån egen erfarenhet. Lite "tråkigt" att ni har barn då du kanske inte så lätt kan göra stora beslut, det gör det ännu mer kompliserat.. Det är viktigt i alla fall att du ska känna dig bekväm / komfortabel i i din själ där.. annars blir ditt liv miserabelt så småningom. det är förjävligt att gå runt och inte kunna njuta av livet, att vara irreterad och arg (vilket man bara automatiskt blir när man har det som värst). Viktigt är alltså att du försöker komma dig ut!!!!!! försök att spendera tid med andra, för att vädra ditt hjärna. Ett annat tips är att engarera dig "fagligt", pröv att gå på olika seminarier, arrangemang etc dels för att träffa folk och dels för att du ska känna dig som en "fullständig"individ (om du förtår vad jag menar). så kasnke hon också får mer respekt för dig och öppnar sina ögon för dig.

 

Det jag skulle vilja allra mest i mitt förhållande var att kunna åka iväg en stuuund ifrtån honom och bara vila, men det kan blir svårt för er när ni har barn.. Mitt svar är ngt messy men jag har så många tankar om just den situationen egentligen.. Det viktigaste är att du ska försöka bygga upp ett liv där du är om du vill satsa på ert förhållande, annars blir du väldigt lei av det som händer hemma med tiden, det är väldigt jobbigt att inte kunna ha socialt liv. Det värsta utfallet är depresion (vilket hände mig) och det är INGET man ska låta hände, så du måste bekämpa det så gott du bara kan..

Så kanske som en avslutning skulle jag vilja säga att det kan vara bra att du börjar tänka över vad som gör dej glad och lycklig; vad och vart vill du i livet - därefter försök att följa det du vill. det kan vara svårt att komma igång, men var inte lat. det är ditt liv.. vi lever en gång. varför ska man slösa bort sin tid, sina unga år på ngt som gör en ledsen....

LYCKA TILL

[Timeo]

Har du noe familie som kan gi litt avlastning med barna? Kan tenke meg at det hadde gjort godt for deg å komme ut døren av og til, og oppleve at alt ikke bare er arbeid i livet, men heller finne på noe moro, f.eks. gå på kino med konen eller spise et godt måltid mat og bare koble ut og slappe av.

[enator]

takker for svar.

 

må nesten legge til at her i stockholm har vi ikke et så stort nettverk, så finne en barnevakt er litt hipp som happ.

 

med tanke på at Fruen har bodd i Irland de siste 5 årene gjør jo at mange av hennes bekjentskaper har dødt ut.

 

for meg så virker det som om fruen har "glemt" meg litt i alt styret med nye venner og så..

 

og vi har hatt det lite turbulent i det siste og jeg tror at det å styrke forholdet er det vi trenger akkurat nå, men hun henger seg veldig lett opp i at da blir det vanskeligere og henge med kompiser, og da er jeg den "onde" som ikke vil at hun har venner..

 

så igjen sitter jeg her med sjuke barn og ser tankefullt på tv'en.

[kjetilkl]

Walls of text , men, jeg tror det enkleste du kan gjøre er å forsøke å komme inn i den nye vennegjengen hennes - det vil helt sikkert være mye enklere enn å finne "egne" venner, samt at det sikkert vil gjøre forholdet bedre siden dere gjør ting sammen.... - + at du kan få mye morro sammen med de istedet for å sitte hjemme å bekymre deg

 

Så ta tak i det, skaff deg barnevakt så du kan være med ut når hun skal ut med de, og gjør ting sammen

 

(jeg tar det for gitt at hun ikke vil yte alt for stor "motstand" mot at du "henger deg på" her, men hvis hun gjør det så er det noe galt ....)

[enator]

sant,

men det blir jo lettere sagt enn gjort..

når jeg nevner at jeg kunne tenkt meg å henge på så renner det bare ut i sanden..

det virker nesten som om det er vanskelig og få henne engasjert i at vi behøver "felles" venner også.

[kjetilkl]

sant,

men det blir jo lettere sagt enn gjort..

når jeg nevner at jeg kunne tenkt meg å henge på så renner det bare ut i sanden..

det virker nesten som om det er vanskelig og få henne engasjert i at vi behøver "felles" venner også.

 

Du må gjøre noe og ta ansvar for det selv - ellers kommer det ikke til å skje noe. - Hvis du får slengt deg med og dere har det gøy sammen vil sikkert hun "komme etter" og se det mer som en sosial ting dere kan gjøre sammen ....

 

(og ja, det er alltid letter sagt enn gjort, men dette er faktisk ikke _SÅ_ vanskelig hvis du bare kan løse barnevakten - og du har ikke noe valg sånn jeg ser det dersom dere ikke skal gli ifra hverandre)

[enator]

kjetilkl:

 

tok det faktisk inn..

jeg har vel kanskje valgt og se bort i fra at man må ha baller tilogmed i et giftemål..

flaks som jeg har (tydeligvis) så fant jeg en nettside med barnevakt annonser..

pløyer igjennom nå..

[kjetilkl]

Bra, kjør på!

[Solefald]

Liten ting ang den festina henna.

 

Eg kjenner nokre damer som fikk barn i tidlig 20åra, når babyen er komt ut og vokst litt, slik at barnevakt kan passe på. Så er det endel som har litt å hente inn igjen på fest fronten. Vert bura inne med unge i lang tid, så har dei nok lyst til å springe fra seg litt.

 

Ikkje at eg veit kor gammal ungen dokka er, men det virker som at det sosiale utelivet har vert så godt på plass siste tida. kanskje ho berre må springe fra seg litt ho også ?

Endret 17. mai 2009 av Solefald

[enator]

barnevakt, romantikk, og gi henne mer fritid med venner var visstnok ikke bra nok...

kort fortalt: jeg er singel og har ingen aning om nöyaktig hvorfor.

 

så nå er det dele barn tid

 

[deprimert som F]

[Cyberfrog]

Kjipt...

 

Høres egentlig ikke ut som hun var særlig bra for deg. Det er kanskje mest synd for barna.

[kjetilkl]

barnevakt, romantikk, og gi henne mer fritid med venner var visstnok ikke bra nok...

kort fortalt: jeg er singel og har ingen aning om nöyaktig hvorfor.

 

så nå er det dele barn tid

 

[deprimert som F]

 

Det gikk jo veldig fort .... - Uansett så var nok da forholdet egentlig over for en god stund siden - for hennes del iallefall. - Så det er nok ikke noe galt med det du prøvde å gjøre...

[Ideal]

Bra du kom deg unna denne egoistiske dama, som setter sin egen lykke foran ekteskapet, din lykke og barnas beste.

Orker ikke si mer.

Endret 17. mai 2009 av Ideal

[enator]

er veldig frustrert og sint over hva som har hendt,,

 

vet liksom ikke helt hva jeg skal si eller gjöre lenger.

[Ideal]

Drit i hu, tenk på deg selv, dra på festivaler, ta kontakt med gamle venner, møt nye venner, konsentrer deg om at DU skal få et fint liv.

Deretter blir det langt lettere å møte den som skal passe inn i ditt fine liv.

 

Drit i hun hora, hun var sikkert utro på forhånd, derfor ville hun ikke ha deg med på festene, for da kunne jo du finne ut hva hun dreiv med. Ikke tenk på sånn dritt, bare gå ut og ha det morro, og DRIT totalt i henne.

 

Dersom det blir for mye stress å forholde seg til henne, så lat som ingenting, få ungen på besøk ei helg, ta med deg ungen og pakk sammen og dra hjem til gamlelandet.

POSSESSION IS 9/10THS OF THE LAW.

Dersom hun har hatt barnet etter bruddet, vil hun få beholde barnet av retten.

Dette er det viktig å unngå. Det er slik loven er ser du, hvis barnet blir vant til å være hos henne en lang periode, vil retten bruke det i hennes favør. Det må du unngå. Vær smart. (Men ikke si til henne at du tenker på disse tingene.)

Endret 17. mai 2009 av Ideal

[enator]

veldig drastiske tilltak ute å går her.

 

et par grunner til at JEG ikke vil gjøre det på den måten.

 

nr1: ja bare lill poden er "min" men jeg har vært i min stesønns liv siden han var 8mnd. biopappa er mer eller mindre borte, og stikke fra han ville jeg ALDRI ha gjort.

 

nr2: barna fortjener en mamma, en de VET er mamma.

 

men jeg skal ta med meg barna og besøke bestemor i juli så da blir det godt og få saker på avstand.

 

men bra at du engasjerer deg. hgglig og vite.

[Ideal]

Hvis hun har barnet hos seg i uker og måneder nå, så får hun beholde barnet av retten, da barnet ikke skal tas ut av sitt vante miljø etc.

Du får skylde deg selv etterpå, for at du ikke tar råd fra erfarne fjellfolk.

[enator]

hehehe,,

jo da jeg er villig til å ta råd.

men vi vil heller at det er mamma eller pappa som er borte fra heimen enn at de skal flytte på seg hele tiden..

 

så jeg er her en uke og hun den andre..

 

så det vil aldri være noen kamp om barna,

vi kan være 100% uenige om resten av verden men når det kommer til barna så er det ingenting den ene eller den andre skulle ha sagt..

 

barnas beste går først-

[brutal_mann]

Du lever som en tøffel og lar kjerringa styre alt. Du springer hjem i pliktløp, hun blir grinete om hun ikke får flørte med kollegaen sin. Noe som skurrer her eller? Gro hår på balla og sett deg i respekt mann!