Gå til innhold

Litteratur: Woff, woff, kära norrmän!


Anbefalte innlegg

Videoannonse
Annonse

Hej

 

Mina memoarer är redan publicerade av det finska förlaget Ooli. ISBN 952-5278-29-4, boken heter Kartanon Patu och den kom ut år 2002.

Jag har skrivit min julkåseri i tidskriften Monogrammi, som kommer ut imorgon.

 

Min husse får översätta:

 

Julklockor ringa

 

Min husse har under juletid en viktig uppgift att jobba för julenisse som en medhjälpare och ibland ersätta honom, då han själv är upptagen på annat håll.

Nu på måndagen var han ersättare till jultomten på en julmiddag som hölls av en pensionärsförening i Pori.

Både matte och husse är väldigt upptagna inför julen, då båda två är mycket aktiva föreningsmänniskor och skuttar som harar på alla möjliga möten.

Stalin (katten) och jag har att vänta på rosettdagar, då man binder väldiga sidenrosetter i halsen på oss, för vi skall också fira jul såsom alla andra människor gör.

Ja, de där rosetterna! Vi lyckas alltid med att trassla in med dessa i julgranen så att den inte står rak mer än högst en kvart i taget. Dessutom är Stalin en jäkla ekorre att klättra upp i träden och då det är jul. Då visar han alla sina konster inför oss andra.

Den käpp, som julnissen stöder sig på har en helt annan användning hemma hos oss. Den fungerar som lagbok för förbrytare i samhället.

Vårt hem är ett välkänt kulturställe. Det kan man genast konstatera när man stiger in: En massa löst hår på golvet och soffan.

Det är inte alls sällan, att vi kryper på alla de fyra hela familjen. Det är för att vi söker en knappnål i höstacken om man pratar intellektuellt, fast i själva verket letar vi strumpor åt husse.

Han har 1327 par av sådana, men så snart han skall ta på sig ett par, så finns det bara omaka stycken. Det är inte sällan polarn få gå en röd strumpa i vänster fot och en blå i den högra. Om någon lägger märke på förhållandet så brukar han förklara att det är avsiktligt. Hur i herrens namn skulle han annars komma ihåg vilken av fötterna är vänster och vilken höger?

Jag har förresten fått en massa julkort. I en del av dom hälsas matte och husse med.

Fjärran post har i år kommit från USA och Filippinerna. Tack för alla hälsningar både nära och fjärran!

Just nu doftar det oerhört läckert i köket. Jag får väl sluta att kåsera för denna gång, ty nu är det dags att skynda sig till att hålla reda på sina rättigheter. I Finland är det vanligt att man marcherar ut från sin arbetsplats då man vill ha mera lön. Hemma hos oss brukar vi hänga vid köksdörren och glo på matte.

 

Jag önskar alla en trivsam och god jul!

 

Patu

Endret av HundenPatu
Lenke til kommentar

Husse får översätta min kåseri igen:

 

 

 

 

 

 

Låt mig få tänka….

 

Tankegångar vid hundkojan

 

Hundkojan är ett ställe där mänskligheten har sitt ursprung. Där ligger jag som en munk i sin kelja och funderar ut hur världen bör utvecklas och i vilken riktning skall mänskligheten styras i detta hundarnas samhälle.

För min del är ordningen den, att allra först måste magen vara mätt. På den andra platsen kommer nöjerna och först sedan blir det dags att ta itu med problemen.

Mitt största problem är det, att hundarna skall vara kopplade största delen av året. Vi får icke springa lösa och inte fritt förverkliga våra behov. Tänk vad roligt det skulle vara att samlas på torget, 2300 hundar varav över hälften brunstiga tikar. Det skulle jag gilla.

Men som sagt. Människan har makt över torget och over hunden. Dom har utfärdat konstiga skrivelser som dom kallar för bestämmelser. Vore dom inte annars så bussiga mot oss, så skulle vi göra en revolution.

Min husse är en av dom värsta bland människor. Han kopplar mig fast vid min löpsnöre så att världen får en totaldimension av bara 150 kvadratmeter. Det är sannerligen inte mycket om man räknar med även Australia och Papua Nya Guinea. Vi har bekanta på båda ställen.

Människan är en mycket begränsat person också på det sättet, at than har hittat på, att hundar kan få valpsjuka eller rabies. Inte fan har jag fått sådana eländigheter nån gang. Inte mina kompisar heller.

En av debattörerna här ovan kallade mig för en loppcirkus. Han har rätt. Jag skulle helst av allt vilja leva loppan. Bli yr av friheten och skälla på vänsterpartisterna och i synnerhet kommunisterna, sådana som vår katten Stalin är.

Vore han inte min lillebror så skulle jag jaga honom till närmaste träd och inte någonsin låta han komma ner igen.

Nu är det på det sättet, att jag jagar inte egna familjemedlemmar. Andra katter får utan vidare veta hut bara jag kommer åt dom.

Annars är jag en strickt gentleman. Jag öppnar dörrar, inte åt gamla tanter eller så, utan att springa på rymmen.

Ibland skäller jag på kommunalskatten också. Det gillar människorna.

Vid allmänna val brukar jag alltid rösta. Då skäller jag in i helvetes högt att mitt skall hörs ända in på riksdagshuset. Dom har lärt känna till mig, vilket betyder, att hundskatten har tagits bort i ett stort antal kommuner i Finland. Även här i Pori.

Jag tycker att alla norska älghundar borde bilda en oppotition och komma med oss i föreningen Skälla och bita. Det har blivit en succé att bära ett hederstecken av vår förening, en halskoppel med eget namn på.

 

Upp i kamp emot kvalen, kamrater hundar!

 

Med venlig hilsen Patu

Endret av HundenPatu
Lenke til kommentar
Gjest Bruker-95147

Jeg har en slik vemmelig følelse av at brukeren egentlig er en mega finnlugg, som tilfeldigvis er bosatt i umiddelbar nærhet av Sognefjorden ... :roll:

 

Edit: Her blir det nye briller til jul ... :wow:

Endret av Bruker-95147
Lenke til kommentar

Sesådär!

 

PencilCase försöker väl inte mobba mig, han har som sagt behov av nya glasögon. Tack i alla fall Spöka för att du empatiserar mig genom att visa sympati mot mig.

 

Vi hundar tycker om att bli slätade om håret och får vi utöver det ett ben att tugga på så är tillfredställelsen nästan fullkomlig.

 

Jakthundar som jag är vara vid slagord, ibland till och med svordomar, men vad gör det, då vi bestämmer till slut om jägaren får något byte eller ej.

 

Jag kommer med en ny kåseri antingen föra eller efter jul. Håll ett öga på denna tråd så du inte missar mina inslag!

Endret av HundenPatu
Lenke til kommentar
Gjest Bruker-95147

Jeg fikk en følelse av at vår mere enn vodkatørste finnlugg Jarmo, som til og med er moderator, stod bak skribleriene ... :innocent:

 

Ellers er jeg enig med deg i irettesettelsen av festbremser, som bare må få tydeliggjort sin negativitet.

 

jeg ser også frem til fortsettelsen. Spennede fokus hos forfatteren.

:)

Lenke til kommentar
Gjest Bruker-95147

Ja, det er synd at ikke flere engasjerer seg med litt uhøytidelige skriblerier. Kanskje noen tror at man må holde et skyhøyt nivå? Så hjelper det heller ikke at det slenger innom en surpomp, som bare må gjøre fra seg, for så å forsvinne ut i dritføyka.

:)

Lenke til kommentar

Min första kåseri som en liten valp.

 

Långfredagen år 1996:

 

Tja….dagen tycks vara trist och lång, sa jag till mina systrar och bröder, en valpkulla på sex stycken stolta blivande finska stövare. Dom sprang och hoppade i en liten utestängsel utanför den kennel där jag är född.

Som tur är är vi allihopa lekfulla och glada småttingar. Jakten tränar vi på tillsammans här genom att försöka fånga upp varandra eller om ingen finns i närheten, så spanar vi efter vår egen svans.

Så här börjar berättelsen om hunden Patu, någonstans bakom skogar och insjöar, långt borta i den finska verkligheten.

Du min kära fru, gäspar husse på andra sidan det avlånga landet. Är inte det en långfredag idag, dagen känns så trist och tiden går sakta, skall inte vi stoppa oss in i bilen och hämta hem den hundvalp som vi har blivit lovade för länge sedan?

Matte blir glad och jakar omedelbart. Det är ju en underbar idé, säger hon. Rätt snabbt är de inne i bilen och färden mot nordliga nejder startar.

En SAAB av årsmodell 1985 rusar på landsvägen; brum….brummmmm, babababaa….

Bakom biler växer en tjock moln av damm, medan framtiden vändar där borta vid kenneln i Jalasjärvi.

 

Hej alla valpar!!! Titta på den där bilen!

Alla skyndar sig vid stängselporten, klättrar på varandra och ser riktigt nyfikna ut.

Se på, de ser riktigt trevliga ut dom där människorna som kommer ut ur bilen, råkar vi känna igen dom?

Nosa på, säger den blygaste av valparna.

Sniff, sniff….

Nejdå, dom är främmande.

 

Kennelvärden kommer ut.

 

Goddag, goddag, hur gick resan för er?

Man skakar hand, diskuterar om vädret, hur kommande sommarn skall bli och sneglar på hundvalparna hela tiden. Javiss, regnar gör det väl som vanligt och några dagar för vi väl sol också:

Vilken av valparna skall ni ta, då?!

Frågan överraskar alla andra än kennelvärden själv; honom som ställer frågan.

 

Valparna tittar på varandra. Är det inte vi som är valpar?

 

Blivande matte och husse tittar på varandra; är det inte vi som kom för att hämta hem vår hundvalp?

 

Dagen stannar upp. Solen skiner som på beställning. Långfredagen börjar hastigt skynda på sig och klockan tickar som om en time borde klaras av på trettio minuter.

 

Till slut öppnas porten till valparna och dom två, matte och husse tar ett steg in på insidan av staketbegränsat åmråde.

Jaha….nu blev det att tänka på…..att välja någon särkild av de där sötnosarna.

Sniff, sniff, sniff…..alla nosar alla…..en av valparna kissar på skorna på den främmande herremannen. En annan av valparna går ut i hörnet av stängseln, lyfter bakben som stora hundar och vattnar tussilagorna som en riktig trägårdsmästare.

 

Den där valpen tar vi, säger den främmande mannen och lyfter upp sin valda hund i sin famn.

Så blev Patu familjemedlem hos Naumanens och är det ännu idag.

 

God jul till alla!

Endret av HundenPatu
Lenke til kommentar

Opprett en konto eller logg inn for å kommentere

Du må være et medlem for å kunne skrive en kommentar

Opprett konto

Det er enkelt å melde seg inn for å starte en ny konto!

Start en konto

Logg inn

Har du allerede en konto? Logg inn her.

Logg inn nå
  • Hvem er aktive   0 medlemmer

    • Ingen innloggede medlemmer aktive
×
×
  • Opprett ny...